Mannen var ute och provkörde sin nya sportiga Porsche, han fällde ned taket och tryckte på gasen. När han körde över 120 såg han blåljus bakom sig. Han hade blivit något fartblind och tänkte att polisen aldrig kunde köra ikapp honom. Han tryckte gasen i botten, men när han närmade sig 170 började hanatt tänka efter: "Vad i helvete håller jag på med?" Och då stannade han vid vägrenen. Polisen kom fram till bilen med bötesmappen i handen.
– Det har varit en låååång dag, mitt pass är snart slut och det är dessutom fredag den trettonde. Jag har ingen lust att börja trassla med papper. Jag släpper dig om du kan lämna en förklaring för fortkörningen, som jag inte har hört tidigare.
Mannen tänkte 2 sekunder och svarade:
– Min fru lämnade mig förra veckan, hon stack iväg med en polis. Jag trodde att han ville lämna tillbaka henne.


Om Du köpte Ericsson-aktier för 100.000 svenska kronor för c:a två år sedan så är de värda ca 4.600 kronor idag. Om Du istället tyckte att teleoperatörsaktier var en bättre investering och köpte SONG NETWORKS aktier för 100.000 Svenska kronor har Du idag c:a 791 kronor kvar. Om Du var klok och för två år sedan gick på Systembolaget och köpte STARKÖL för 100.000 svenska kronor drack ur dem, hade trevligt och idag går och pantar tomflaskorna så får Du 6741 kronor. Frågan är om det är därför grabbarna på torget kallas A-laget???


Riiiing ...
– Doktor Blame.
– Jo, det här var Sven Mårtensson på Södergatan. Jag undrar om doktorn har vägarna förbi i slutet av veckan eller någon gång i nästa vecka kanske, så kanske han kan titta in och se vad som kan göras? Det är nämligen så att min fru har fått käken ur led.


– Det råder inget tvivel om saken, ni har blivit förgiftad.
– Av vilket gift, doktorn?
– Det får obduktionen utvisa.


– Jag skulle gärna sett att ni promenerade ett par timmar om dagen.
– Ska det vara innan eller efter jag bär ut posten?


– Jo, doktorn, det är något fel på min mage. Det känns som om någonting åker upp och ner hela tiden.
– Herre gud, ni har väl inte svalt en hiss?


– Doktorn, jag har svalt ett munspel.
– Tja, det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit ett piano.


– Doktorn, jag har ont i örat.
– Men vad har ni då gjort?
– Jag har bitit mig i det.
– Man kan inte bita sig i örat. Det sitter för högt.
– Jag stod på en stol.


– De säger att ett äpple om dagen håller doktorn borta, men jag måste säga att jag nog tycker att vitlök är effektivare.


Det var en skogshuggare som huggit sig i ändan och därför gick till läkaren. Denne undrade hur i all sin dar han burit sig åt för att hugga sig på ett sådant ställe.
– Åh, säger skogshuggaren, det är ingen konst för den som är lite händig.


– Fröken, varje gång ni ler får jag sådan lust att utropa: kom till mig!
– Ni ska inte sitta där och inbilla er att ni är någon charmör!
– Inte alls, jag är tandläkare.


Herr Salomonson tog sin 10-årige son till tandläkaren för att behandla en värkande tand. Efter behandlingen kom tandläkaren fram till herr Salomonsson och sa:
– Jag är ledsen, men jag måste kräva er på 500 kronor.
– 500 kronor! Är ni galen? Ni har ju tidigare sagt att det bara kostat 100 kronor per behandling.
– Det är riktigt, svarade tandläkaren, men er son skrek så högt att han skrämde bort fyra patienter, som satt i väntrummet.


Tandläkare Pettersson fick en dag en beställning från skogstrakterna:
"Goddag, jag skulle behöva en uppsättning nya tänder, både uppe och nere. Munnen min är 15 cm bred och gott och väl 4 cm hög när jag gapar. Båda tandraderna sitter som i en hästskoform med böjen framåt. Behövs det fler uppgifter så går det bra att ringa till min svägerska som bor i stan, så kan hon berätta hur de ser ut."


– Hallå där, det var inte den tanden jag ville ha utdragen!
– Lugn i stormen jag kommer till den så småningom.


– Tjenare, Johan, vad du ser glad ut?
– Ja, jag har just varit hos tandläkaren.
– Men det är väl inget att skratta åt?
– Jovisst, han var inte där och kommer inte tillbaka på en vecka.


Tandläkaren försökte lugna sin patient:
– Nu kommer det att göra lite ont, men ta det bara lugnt och ta ett stadigt tag i någonting.
Sedan började han behandlingen. Det var då sköterskan skrek.


Det var den mycket blyge doktorn som var inbjuden till flickskolan för att förmedla lite sexualkunskap. Nu var han så väldigt blyg att han inte vågade berätta för sin fru vad det var han skulle tala om, så han sa att han skulle hålla ett föredrag om segling. Dagen därpå mötte hans fru flickskolans rektor på gatan och rektorn berättade hur uppskattat och intressant föredraget varit.
– Verkligen? sa doktorns fru lite undrande, det måste jag säga låter lite underligt, jag menar han har ju bara prövat på det två gånger; första gången blev han sjösjuk och andra gången blåste hatten av.


– Goddag doktorn.
– Goddag, herr Johansson, hur har vi det nu då? Kan ni kasta vatten utan att det gör ont?
– Ja det kan jag, för att mina armar har det då aldrig varit något fel på.


– Här har jag behandlat er för gulsot i tre veckor. Ni kunde väl ha talat om att ni är kines!


Den desperate mannen rusade iväg in i det överfulla väntrummet hos läkaren. Han slängde igen dörren så att tre reproduktioner av Gubbe i sydväst föll i golvet. Han kastade sig mot mottagningsrummets dörr och rev i förbifarten ned 34 inbundna årgångar av Svenska Journalen och Turistföreningens Årsbok, knuffade bryskt undan tre äldre herrar med halsont, välte fyra pelargonior, slet upp dörren, kysste sjuksystern på hand och kved:
– Hjälp, hjälp, doktorn, jag har just svalt en biljardboll!
– En biljardboll?
– Ja!
– Kön är därborta.


– Har du hört doktor Oldsberg och doktor Rydland har duellerat?
– Duellerat? Vilka vapen använde de då?
– De skrev ut mediciner åt varandra.


En bonde skulle teckna livförsäkring och fick gå till doktorn för läkarundersökning.
– Har ni någon varit allvarligt sjuk? frågade doktorn.
– Nej!
– Nå, men har ni inte varit utsatt för någon olyckshändelse då?
– Nej, inte vad jag kan minnas, men en gång i våras var det en ilsken tjur som tog mig på hornen och slängde mig över en gärdsgård.
– Och det kallar ni inte en olyckshändelse?
– Nej, det gjorde han inte med vilje.


– Ni följde väl receptet jag gav er?
– Nej doktorn, hade jag gjort det hade jag varit död nu.
– Död? vad menar ni?
– Jo se, det blåste ut genom fönstret.


– Jag tycker ni hostar mycket lättare idag, herr Karlsson.
– Tack för det, doktorn, jag har ju övat hela natten.


– Jo, doktorn, vad ska jag göra, jag lider så gräsligt av mask i magen.
– Svälj en koltrast.


– Aaah, syster, ge mig en kyss!
– Nej!
– Snälla syster, bara en liten en.
– Nej, verkligen inte!
– Ah, syster, kom igen nu, kyss mig!
– Nej, herr Kron ... och egentligen borde jag inte ens ligga här i er säng.


En man kommer in under psykiatrisk behandling då han går omkring och tror att han är Gud. Då säger psykiatern:
– Eftersom det är första gången jag har er under behandling så är det kanske bäst att ni börjar från början och berättar.
– Naturligtvis, svarade patienten. I begynnelsen skapade jag himlen och jorden ...


Ottilia hade på grund av sitt svaga hjärta blivit förbjuden att gå i trappor. Vid ett återbesök frågar doktorn hur hon känner sig.
– Jo tack, men det är ett fasligt besvär att klättra upp och ned för stupröret varje gång man ska handla.


Doktorn är på sjukbesök och frågar hustrun till den sjuke:
– Nå, vad har han för symtom?
– Det har han inga. Jag såg två i morse och dem dräpte jag på sofflocket.


– Johansson är mycket bättre idag. Han har börjat tala.
– Jaså säger du det. Vad säger han?
– Att han känner sig sämre.


Den gamle mannen på sjukhuset får besök av en god vän. Den gamle säger:
– Du kan tro att vi har en bra doktor. Igår när de gick ronden så sa han till systern "Den gubben, han ser inte solen imorgon" och min själ har det inte varit mulet hela dagen också!


Provinsialläkaren i Kiruna brukade köpa röding och annan fjällfisk av en gammal lappgubbe och varje gång brukade köpet avslutas med att lappen fick en sup. Vid ett tillfälle upptäckte emellertid provinsialläkaren att han hade slut på brännvinet då lappgubben skulle bjudas på sin sup. Han fann sig dock snabbt och bestämde sig för att skämta lite med gubben, så han gick in på praktiken och slog upp en sup 70% -ig apotekssprit och bjöd sedan gubben glaset. Han väntade spänt på reaktionen. Gubben svepte supen och började sedan fumla i fickorna. Efter mycket letande drog han upp en skrynklig prislista från systembolaget, höll fram den och sa:
– Prick för!


– Varför gör tandläkare bryggor?
– För att tandvärken ska gå över!


På ett hospital på 30-talet gick en dag läkaren sin vanliga rond. Han stannade vid en av sängarna och frågade:
– Hur var det här?
– Jag är Napoleon, svarade patienten.
– Jaha, och vem har sagt det?
– Det har Gud sagt.
Då hörs det en röst från grannsängen:
– Det har jag aldrig sagt.


Han har visserligen skadat armen, men det är ingen fara för handen.


– De röntgade huvudet på mig men de hittade ingenting.


– Doktorn, vad ska jag göra åt mina hopsjunkna fötter?
– Försök med en cykelpump!


– Jag är så rädd för att bli med barn.
– Men ni fick ju piller?
– Javisst men de ramlar ju bara ut hela tiden!


– Doktorn, jag har så ont i min högra arm.
– Det är ingen fara, det är bara åldern.
– Jamen, hur kan det då vara så att jag inte har ont i den vänstra? Jag har ju haft den lika länge.


– Ert fall tycks mig besvärligt, men för att vara på den säkra sidan vill jag göra ännu ett test.
Psykiatern drog fram papper och penna.
– På det här pappret ska jag dra upp några geometriska figurer. Jag vill att ni studerar dem noggrant och berättar vad ni ser i bilderna. Förstår ni?
Jodå, patienten förstod och psykiatern ritade en rektangel genomskuren av två parallella linjer.
– Aha, sa patienten direkt, det är ju ingen konst. Det är ju Anita Ekberg på väg upp ur badet utan en tråd på kroppen.
– Hmmm, mumlade psykiatern och ritade en cirkel och inuti denna en likbent triangel.
– Jamen sa patienten och slickade sig om munnen. Gina Lollobrigida i en fuktig, åtsmitande, tunn negligé. Jojomen!
Psykiatern kliade sig omsorgsfullt i pannan innan han ritade en romb och en kvadrat. Patienten grunnade en stund innan han svarade:
– Jag kan inte säga vem det är ... men att det är en ung dam på väg in i sängkammaren, den saken är säker.
– Jag är ledsen, sa psykiatern uppgivet, jag kan inte göra någonting åt er. Ni är hopplöst sexfixerad.
– Vadå fixerad? svarade patienten upprört. Det är ju ni som sitter och ritar alla de snuskiga bilderna!


Patienten vaknar upp ur narkosen och ropar med förtvivlan rösten:
– Doktorn, doktorn vad har ni gjort? Jag kan inte känna mina ben.
– Det är inte så konstigt, vi har amputerat era armar.


Vilken stor finne ni har på näsan!
– Var?
– Ja, troligen.


– Höger öga är bra, men på vänster har ni inte mer än 0,1.
– Men det är väl inte så dåligt för ett emaljöga!?
– Människa ni menar väl inte att ni kan se med ett emaljöga?
– Jodå, jag har borrat ett litet hål i det.


– Säg doktorn, när tror doktorn att jag blir så pass frisk så att jag kan äta sådant som jag inte tål?


– Vad är det för melodi syster går och gnolar på?
– Hör inte doktor det? Det är vår nattjournalsång.


– Jag har hört att fräknar försvinner om man äter gurka. Kan det stämma doktorn?
– Ja, men bara under en förutsättning.
– Vilken då?
– Att fräknarna sitter på gurkan.


Harrys fru var hos psykiatern och sa:
– Jag köpte en stor kanin. I måndags gav jag Harry kaninstek, i tisdags kaninfötter i gele, i onsdags fick han hackad kanin, i torsdags gjorde jag kaninburgare och i fredags kaningryta.
– Mycket intressant, sa psykiatern. Vad fick han i lördags?
– Ingenting, då bara satt han där och glodde på mig med sina stora, röda ögon.


Den gamle farbrorn var hos doktorn för första gången i sitt liv. Han får en mängd förhållningsregler om vad han inte får göra om han vill vara frisk. Kommen till dörren vänder sig den gamle om och säger saktmodigt:
– Jo doktorn, säg, får jag ha julgran?


 

Tillbaka